Ett helt underbart fenomenalt år har det varit här hemma !! Året är snart till ända och får väl summera det hela lite...tänkte jag.
Året började..eller,det förra året,2010,slutade perfekt tyckte jag..eller TRODDE jag det åtminstone.Jag hade ett jobb,var anställd på ÖoB och STORTRIVDES med mitt jobb att packa upp och sitta i kassan.Av den dåvarnade chefen blev jag lovad guld och gröna skogar efter nyåret osv men när väl tiden vad dags så fanns inget guld och definitvit ingen skog iheller !! Jag kontaktade så klart facket och dom i sin tur tog tag i det hela,men se den där chefen...om man gick upp och redigt trampade honom till döds så erkände han inte att HAN hade gjort fel !!! Nä..istället vänder man på det och anklagar MEJ för att hitta på hela historien och ljuga !!! Nä..fy fan för sådana chefer...så ni som är chefer...HOPPAS ni inte är en sådan chef iaf.
Hela den här processen tog mej hårt..jag kan vist svälja och acceptera att det inte finns jobb, MEN att bli anklagad för något sådant kan jag bara inte accpetera !!! Så min vår var trist..jag var så nere,ledsen och deprimerad...att det verkligen finns sådant folk är för mej helt ofattbart !!!
Jag eller vi,familjen hade ju en kull valpar sent på hösten/vintern och min son på 6 år fick det struligt med sin andning. Vi tänkte inte så mycket på det utan körde på att det var hans astma.Men det gav liksom inte med sej,och även sen alla valparna hade flyttan höll han på med strula med andningen.Ja,vi bestämde med sonens astmaläkare att ta lite allergiprover eftersom min man,min sons pappa är allergisk mot de flesta djursorter som man kan ha som husdjur.Och den där dagen kom då läkaren skulle ringa hem och tala om svaren på proverna: L har då mycket höga tal för allergi mot hund och katt !!!! Utöver det har han sen tidigare kvalsterallergi och allergi mot röda födoämnen.
Jaha..va gör vi ??? Ja,den hanvalpen som var planerad att jag skulle behålla från vinterkullen fick jag helt plötsligt sälja,men han kom till en helt underbar familj där frun i huset är jägare och vår lille Pricken(som vi kallade honom för då han har en prick på huvudet) ska få vara med och jaga. L blev inte bättre så även vår älskade lilla Frida..min först podengo,fick flytta !! Hon har flyttat till en av mina valpköpare,där bor hon tillsammans med 3 andra podengosar och har det hur bra som helst. Dom är ute och springer varje dag på valpköparens "ägor" vilket inte är lite och även får Frida "jobba" med valpköparens hunddagis.
Nu blev L lite bättre och vi eller JAG andades ut. Puh..kan jag få behålla min älskade älskade Zimo så blir jag lycklig !!!
Sommaren var i antågande och skolorna hade precis slutat. Vi hade fått upp poolen och min man fyllde den me vatten..vi hade köpt en ny större pool för pojkarnas skull.
Vi hade planerat in en del utflykter och renovering av huset(småsaker men dock) och vädret var på topp. En av våra utflykter var till Tosselilla..det var vår bank som bjöd sina medlemmar med familj och det var ett strålande väder den dagen !!! Vi hade hur roligt som helst den dagen..vi var där länge och pojkarna var helt slut när vi kom hem,och pratade hela kvällen om sin stora dag på Tosselilla.Men sen kom raset....
Dagen efter Tosselilladagen var det en vanlig jobbdag för min man,barnen skulle på dagis och jag skulle till universitetet men inget blev som det skulle,eller som vanligt. Min man vaknade jättetidigt på morgonen men otroliga magsmärtor !!! Så ont att han näst intill kräktes,han kunde knappast stå upp,ingenting kunde han mer än skrika ut sin smärta !!
Vi ringde ambulansen,den skulle komma och under tiden vi väntade så hann jag lämna pojkarna på dagis - vilken tur att dom inte behövde se sin pappa så dålig åka iväg.
Väl inne på akuten så blev det LÅNG väntan...men på vad kan jag än idag inte säga va vi/han väntade på.
Jag kom in strax efter ambulansen,det var på morgonen.När dom väl hittade eller fattade att det var jag som var hans sambo så fick jag träffa honom. Under färden in till sjukhuset hade min man fått 3 !! morfinsprutor och inget hjälpte !! Så sköterskan han hade nere på akuten blandade en häxmix som hon sa och yes,den hjälpte.
Men det var inte bara det som oroade osv. Hans temp gick i raketfart uppåt,från 36,8 till över 40 grader på 40 minuter !!! Sköterskan var mycket orolig och blev nästan arg för att INGET hände !!! Prover togs och dom kom fram till att han hade en mycket hör inflammation i kroppen.Men inget gjordes för de...så jag blev arg !! För helvete !! Han kan itne ligga här i dessa smärtor och ni gör inget !!! En läkare kom förbi och tryckte honom på magen och yes,där var det sa han. Det KUNDE vara blindtarmen. Ja men se då till att få iväg honom till operation fort som fan !!!
Men fick till svar att man kan inte skicka iväg folk på operation och operera i blindo...ja men för helsike..hur många människor får inte blindtarmen bortopererade i onödan ?!?!?!? En person till kan iinte vara farligt !!! Men nix...INGET gjordes på hela dagen och inte kvällen iheller. Min man hade ju svarat fint på häxmixen så han fick sova ut istället.
Tidigt morgonen därpå fick jag ett sms av min man,dåvarande sambo,att nu hade han så ont igen som dagen innan på akuten men dom skulle inte göra något mer än pumpa i honom mera häxmix. Jag meddelade min svärfar hur det låg till...klockan var väl halv 7 på morgonen..klockan 7 ringer min svärfar och säger att nu så rullas P upp för operation - akut !!! Dom ska gå in och ta blindtarmen på honom. Alltså...hur i hela helsike kan det gå till på detta sättet !?!?!?!? Ska man behöva ha andra människor till att ringa och tala om va dom ska göra ?!?!?! Helt ofattbart bara !!!!
Väl uppe på operationsbordet visar det sej att det var inte blindtarmen utan en sprucken tjocktarm vilket i sej är MYCKET FARLIGARE än blindtarmen !!!!! Läkaren kom ut sen och sa att hade dom väntat lite till,typ max 1 timme hade han aldrig klarat sej...FY FAN säger jag bara till dom som jobbade dagen innan !!!!!!!
P repade sej efter 10 dagar på sjukhus och en tuff sommar och konvalisenttiden var verkligen en stor pärs på hela familjen,främst på mej dock. Nu mår han ganska så bra,dock med stomi som förhoppningsvis går att operera tillbaka igen.
Ja,denna konvalisenttid var tuff,ut i minsta fingertopp.Helt plötsligt stod jag där ensam med allt som i vanliga fall fixas av 2. Men vi eller jag kämpade på,många besök på sjukhus blev det och många tårar. Efter denna operationen blev P mycket deprimerad,gick ner sej mycket pga stomin och det allra värst var att han ville inte ta emot min hjälp !! Jag försökte verkligen med ALLT men han ville inte..och till sist orkade inte jag mera...jag kraschade totalt.
Mitt i allt detta kaos hade vi ett bröllop som vi hade innan olyckan skickat ut inbjudningar till. Vi pratade mycket om hur vi skulle göra men vi körde på. Vi följde planerna och vi fick en helt underbar och trevlig präst som visade sej vara en fd jobbekompis till P.Han stöttade oss verkligen och under vigselakten fick P sätta sej ner på en stol men va gjorde de ?? Inte ett skvatt alls,det var så fint ändå och när tjejen som vi lånat in,skulle sjunga "vår sång" - Ulf Lundell me Kärleken förde oss samman så jösses !!!! SÅÅÅÅ VACKERT !!!!
Vår älskade L blev dålig igen,fast denna gången betydligt värre än i vintras/våras. Nu var det akut flera gånger och jag visste vad det var...det var hans hundallergi. Men jag försökte att vifta bort det gång på gång men nix,det försvann ju inte. Så,jag har fått se saningen i vitögat verkligen och ta ett fruktansvärt beslut att även lämna bort vår lille Zimo !!! Fy fanken va livet kan vara tuft emot en,men det är väl meningen att man ska testas livet ut....
Tankarna har gått runt på vilka tänkbara människor jag skulle kunna fråga om Zimo fick flytta till dom men tyvärr kunde jag inte. Jag kan inte lämna honom till någon här hemma och ideligen ideligen bli påmind om honom,att ev se honom och höra om honom,och det värsta om han skulle komma till någon som parar med honom och det blir kattskit av kullen..då helt plötsligt är det bara EN individ vid parningen och inte två...nä fy fan..det vill jag inte veta av. SÅ..ytterligare ett tuft beslut var att låta Zimo flytta utomlands..till någon som "kan/vet" vad den vill om/med rasen och det gör mej betydligt gladare att veta,att dom tar Zimo för den han är och inget jädrans skit. VI ÄLSKAR DEJ LILLE ZIMO !!!!!!
Under denna tiden har jag gjort ett arbetstest på begäran av den berömda F-kassan. Testerna är gjorde inom psykiatrin och skulle se/visa på HUR mycket jag klarade av att jobba...jag vill ju inget annat än att jobba med något jag stortrivs med men dock 100% funkar inte just nu. När väl testerna var slut så vet jag inte rikigt om jag fick svar på HUR mycket jag klarar av men en sak fick jag iaf veta och det är att jag skulle få eller fick diagnosen ADD ?!?!?!? VA ?!?!?!? Jamen...VA igen ?!?!? Jaha..ja,på gott och ont kanske..men jag har levt mitt liv så här långt och jag vet vad jag behöver för att få min vardag att funka och jag har klarat mej hyfsat bra så det ska nog gå ytterligare år framöver.
Så,så klart så även jag kan/kunde rasa neråt...men denna gången rasade jag verkligen långt ner i avgrunden. Fick göra nya tester hos min psykolog och dom visade absolut inga bra resultat !!! Det var inte skoj alls men ja,jag mår inte bra...inte alls.Men TUR är att jag arbetstränar...och jag fick förmånen att få göra det på min "gamla" arbetsplats ÖoB !! Jaja..dom har en ny chef så då var det inga problem för mej. En chef som frågar hur det är,om något ska ändras i det jag gör OCH,han kan till och med komma visslandes eller sjungandes för den delen i butiken...å det är så långt bort från den andre chefen man kan komma !!!!!!
Året är inte slut och inte tokigheterna iheller kan jag tro. Men vi eller jag har haft ett superskönt år och hoppas att alla ni där ute får en trevlig jul och ett attans så gott nytt år !!!!
Året började..eller,det förra året,2010,slutade perfekt tyckte jag..eller TRODDE jag det åtminstone.Jag hade ett jobb,var anställd på ÖoB och STORTRIVDES med mitt jobb att packa upp och sitta i kassan.Av den dåvarnade chefen blev jag lovad guld och gröna skogar efter nyåret osv men när väl tiden vad dags så fanns inget guld och definitvit ingen skog iheller !! Jag kontaktade så klart facket och dom i sin tur tog tag i det hela,men se den där chefen...om man gick upp och redigt trampade honom till döds så erkände han inte att HAN hade gjort fel !!! Nä..istället vänder man på det och anklagar MEJ för att hitta på hela historien och ljuga !!! Nä..fy fan för sådana chefer...så ni som är chefer...HOPPAS ni inte är en sådan chef iaf.
Hela den här processen tog mej hårt..jag kan vist svälja och acceptera att det inte finns jobb, MEN att bli anklagad för något sådant kan jag bara inte accpetera !!! Så min vår var trist..jag var så nere,ledsen och deprimerad...att det verkligen finns sådant folk är för mej helt ofattbart !!!
Jag eller vi,familjen hade ju en kull valpar sent på hösten/vintern och min son på 6 år fick det struligt med sin andning. Vi tänkte inte så mycket på det utan körde på att det var hans astma.Men det gav liksom inte med sej,och även sen alla valparna hade flyttan höll han på med strula med andningen.Ja,vi bestämde med sonens astmaläkare att ta lite allergiprover eftersom min man,min sons pappa är allergisk mot de flesta djursorter som man kan ha som husdjur.Och den där dagen kom då läkaren skulle ringa hem och tala om svaren på proverna: L har då mycket höga tal för allergi mot hund och katt !!!! Utöver det har han sen tidigare kvalsterallergi och allergi mot röda födoämnen.
Jaha..va gör vi ??? Ja,den hanvalpen som var planerad att jag skulle behålla från vinterkullen fick jag helt plötsligt sälja,men han kom till en helt underbar familj där frun i huset är jägare och vår lille Pricken(som vi kallade honom för då han har en prick på huvudet) ska få vara med och jaga. L blev inte bättre så även vår älskade lilla Frida..min först podengo,fick flytta !! Hon har flyttat till en av mina valpköpare,där bor hon tillsammans med 3 andra podengosar och har det hur bra som helst. Dom är ute och springer varje dag på valpköparens "ägor" vilket inte är lite och även får Frida "jobba" med valpköparens hunddagis.
Nu blev L lite bättre och vi eller JAG andades ut. Puh..kan jag få behålla min älskade älskade Zimo så blir jag lycklig !!!
Sommaren var i antågande och skolorna hade precis slutat. Vi hade fått upp poolen och min man fyllde den me vatten..vi hade köpt en ny större pool för pojkarnas skull.
Vi hade planerat in en del utflykter och renovering av huset(småsaker men dock) och vädret var på topp. En av våra utflykter var till Tosselilla..det var vår bank som bjöd sina medlemmar med familj och det var ett strålande väder den dagen !!! Vi hade hur roligt som helst den dagen..vi var där länge och pojkarna var helt slut när vi kom hem,och pratade hela kvällen om sin stora dag på Tosselilla.Men sen kom raset....
Dagen efter Tosselilladagen var det en vanlig jobbdag för min man,barnen skulle på dagis och jag skulle till universitetet men inget blev som det skulle,eller som vanligt. Min man vaknade jättetidigt på morgonen men otroliga magsmärtor !!! Så ont att han näst intill kräktes,han kunde knappast stå upp,ingenting kunde han mer än skrika ut sin smärta !!
Vi ringde ambulansen,den skulle komma och under tiden vi väntade så hann jag lämna pojkarna på dagis - vilken tur att dom inte behövde se sin pappa så dålig åka iväg.
Väl inne på akuten så blev det LÅNG väntan...men på vad kan jag än idag inte säga va vi/han väntade på.
Jag kom in strax efter ambulansen,det var på morgonen.När dom väl hittade eller fattade att det var jag som var hans sambo så fick jag träffa honom. Under färden in till sjukhuset hade min man fått 3 !! morfinsprutor och inget hjälpte !! Så sköterskan han hade nere på akuten blandade en häxmix som hon sa och yes,den hjälpte.
Men det var inte bara det som oroade osv. Hans temp gick i raketfart uppåt,från 36,8 till över 40 grader på 40 minuter !!! Sköterskan var mycket orolig och blev nästan arg för att INGET hände !!! Prover togs och dom kom fram till att han hade en mycket hör inflammation i kroppen.Men inget gjordes för de...så jag blev arg !! För helvete !! Han kan itne ligga här i dessa smärtor och ni gör inget !!! En läkare kom förbi och tryckte honom på magen och yes,där var det sa han. Det KUNDE vara blindtarmen. Ja men se då till att få iväg honom till operation fort som fan !!!
Men fick till svar att man kan inte skicka iväg folk på operation och operera i blindo...ja men för helsike..hur många människor får inte blindtarmen bortopererade i onödan ?!?!?!? En person till kan iinte vara farligt !!! Men nix...INGET gjordes på hela dagen och inte kvällen iheller. Min man hade ju svarat fint på häxmixen så han fick sova ut istället.
Tidigt morgonen därpå fick jag ett sms av min man,dåvarande sambo,att nu hade han så ont igen som dagen innan på akuten men dom skulle inte göra något mer än pumpa i honom mera häxmix. Jag meddelade min svärfar hur det låg till...klockan var väl halv 7 på morgonen..klockan 7 ringer min svärfar och säger att nu så rullas P upp för operation - akut !!! Dom ska gå in och ta blindtarmen på honom. Alltså...hur i hela helsike kan det gå till på detta sättet !?!?!?!? Ska man behöva ha andra människor till att ringa och tala om va dom ska göra ?!?!?! Helt ofattbart bara !!!!
Väl uppe på operationsbordet visar det sej att det var inte blindtarmen utan en sprucken tjocktarm vilket i sej är MYCKET FARLIGARE än blindtarmen !!!!! Läkaren kom ut sen och sa att hade dom väntat lite till,typ max 1 timme hade han aldrig klarat sej...FY FAN säger jag bara till dom som jobbade dagen innan !!!!!!!
P repade sej efter 10 dagar på sjukhus och en tuff sommar och konvalisenttiden var verkligen en stor pärs på hela familjen,främst på mej dock. Nu mår han ganska så bra,dock med stomi som förhoppningsvis går att operera tillbaka igen.
Ja,denna konvalisenttid var tuff,ut i minsta fingertopp.Helt plötsligt stod jag där ensam med allt som i vanliga fall fixas av 2. Men vi eller jag kämpade på,många besök på sjukhus blev det och många tårar. Efter denna operationen blev P mycket deprimerad,gick ner sej mycket pga stomin och det allra värst var att han ville inte ta emot min hjälp !! Jag försökte verkligen med ALLT men han ville inte..och till sist orkade inte jag mera...jag kraschade totalt.
Mitt i allt detta kaos hade vi ett bröllop som vi hade innan olyckan skickat ut inbjudningar till. Vi pratade mycket om hur vi skulle göra men vi körde på. Vi följde planerna och vi fick en helt underbar och trevlig präst som visade sej vara en fd jobbekompis till P.Han stöttade oss verkligen och under vigselakten fick P sätta sej ner på en stol men va gjorde de ?? Inte ett skvatt alls,det var så fint ändå och när tjejen som vi lånat in,skulle sjunga "vår sång" - Ulf Lundell me Kärleken förde oss samman så jösses !!!! SÅÅÅÅ VACKERT !!!!
Vår älskade L blev dålig igen,fast denna gången betydligt värre än i vintras/våras. Nu var det akut flera gånger och jag visste vad det var...det var hans hundallergi. Men jag försökte att vifta bort det gång på gång men nix,det försvann ju inte. Så,jag har fått se saningen i vitögat verkligen och ta ett fruktansvärt beslut att även lämna bort vår lille Zimo !!! Fy fanken va livet kan vara tuft emot en,men det är väl meningen att man ska testas livet ut....
Tankarna har gått runt på vilka tänkbara människor jag skulle kunna fråga om Zimo fick flytta till dom men tyvärr kunde jag inte. Jag kan inte lämna honom till någon här hemma och ideligen ideligen bli påmind om honom,att ev se honom och höra om honom,och det värsta om han skulle komma till någon som parar med honom och det blir kattskit av kullen..då helt plötsligt är det bara EN individ vid parningen och inte två...nä fy fan..det vill jag inte veta av. SÅ..ytterligare ett tuft beslut var att låta Zimo flytta utomlands..till någon som "kan/vet" vad den vill om/med rasen och det gör mej betydligt gladare att veta,att dom tar Zimo för den han är och inget jädrans skit. VI ÄLSKAR DEJ LILLE ZIMO !!!!!!
Under denna tiden har jag gjort ett arbetstest på begäran av den berömda F-kassan. Testerna är gjorde inom psykiatrin och skulle se/visa på HUR mycket jag klarade av att jobba...jag vill ju inget annat än att jobba med något jag stortrivs med men dock 100% funkar inte just nu. När väl testerna var slut så vet jag inte rikigt om jag fick svar på HUR mycket jag klarar av men en sak fick jag iaf veta och det är att jag skulle få eller fick diagnosen ADD ?!?!?!? VA ?!?!?!? Jamen...VA igen ?!?!? Jaha..ja,på gott och ont kanske..men jag har levt mitt liv så här långt och jag vet vad jag behöver för att få min vardag att funka och jag har klarat mej hyfsat bra så det ska nog gå ytterligare år framöver.
Så,så klart så även jag kan/kunde rasa neråt...men denna gången rasade jag verkligen långt ner i avgrunden. Fick göra nya tester hos min psykolog och dom visade absolut inga bra resultat !!! Det var inte skoj alls men ja,jag mår inte bra...inte alls.Men TUR är att jag arbetstränar...och jag fick förmånen att få göra det på min "gamla" arbetsplats ÖoB !! Jaja..dom har en ny chef så då var det inga problem för mej. En chef som frågar hur det är,om något ska ändras i det jag gör OCH,han kan till och med komma visslandes eller sjungandes för den delen i butiken...å det är så långt bort från den andre chefen man kan komma !!!!!!
Året är inte slut och inte tokigheterna iheller kan jag tro. Men vi eller jag har haft ett superskönt år och hoppas att alla ni där ute får en trevlig jul och ett attans så gott nytt år !!!!






